Pransesgården
På Sportfältet i Borlänge ligger den nya föreningslokalen Pransergården. Här möter byggnaden ett öppet landskap av gräsplaner och idrottsytor, med träddungar och vegetation som återkommande avgränsningar. Det är en plats där himlen, fälten och de omgivande naturstråken blir en stor del av arkitekturen. Sportfältet är samtidigt ett centralt rekreations- och idrottsområde i staden, vilket gör att byggnaden kommer att upplevas från många håll och på olika avstånd.
Utgångspunkten var att låta en relativt enkel volym utvecklas till en byggnad med en tydlig identitet och omsorgsfull arkitektonisk bearbetning. Hur kan en enkel föreningsbyggnad få en självklar plats i landskapet? Svaret blev trä.
Vi började titta på träbyggnader i regionen och på det skandinaviska träbyggandet i stort. Det fanns en önskan att hitta något traditionellt och välbekant, men utan att göra en historisk kopia. Den långa volymen, sadeltaket, träfasaden och de bearbetade gavlarna ger associationer till äldre träbyggnader och långhus. Samtidigt är konstruktionen och tekniken samtida. Limträ och synligt trä i konstruktionen blir en del av arkitekturen, snarare än något som döljs bakom ett traditionellt skal.
En särskild roll fick taket. I de tidiga skisserna fanns en idé hämtad från äldre skandinaviska träbyggnader: den utskjutande, skyddande gaveln. Formen översattes till ett samtida uttryck och resulterade i ett generöst utsprång som ger fasaden djup, skugga och väderskydd.
Taket hjälper samtidigt till att ge den långa byggnaden riktning. Frontespisen, taksprången och den synliga konstruktionen bryter ner skalan och gör att huset får en tydligare kropp. Fasaden bearbetas med träpanel, knutar, foder och indelningar som ger variation utan att göra byggnaden dekorativ för dekorationens egen skull.