Pransesgården
På Sportfältet i Borlänge ligger den nya föreningslokalen Pransergården. Här möter byggnaden ett öppet landskap av gräsplaner och idrottsytor, med träddungar och vegetation som återkommande avgränsningar. Det är en plats där himlen, fälten och de omgivande naturstråken blir en stor del av arkitekturen. Sportfältet är samtidigt ett centralt rekreations- och idrottsområde i staden, vilket gör att byggnaden kommer att upplevas från många håll och på olika avstånd.
Utgångspunkten var en betydligt enklare byggnad. Planlösningen var i stort sett given och den ursprungliga ambitionen var en rationell och lågmäld föreningslokal. I bygglovsskedet efterfrågade kommunen en högre arkitektonisk bearbetning. Det blev början på ett arbete där samma funktion och grundläggande volym fick utvecklas till en byggnad med en tydligare identitet.
Frågan blev därför inte hur huset skulle göras större eller mer spektakulärt, utan hur en enkel föreningsbyggnad kunde få en självklar plats i landskapet.
Svaret blev trä.
Vi började titta på träbyggnader i regionen och på det skandinaviska träbyggandet i stort. Det fanns en önskan att hitta något traditionellt och välbekant, men utan att göra en historisk kopia. Byggnaden kan närmast beskrivas som en förvuxen, förlängd enkelstuga, en traditionell byggnadstyp som skalats upp och fått ett modernt innehåll.
Den långa volymen, sadeltaket, träfasaden och de bearbetade gavlarna ger associationer till äldre träbyggnader och långhus. Samtidigt är konstruktionen och tekniken samtida. Limträ och synligt trä i konstruktionen blir en del av arkitekturen, snarare än något som döljs bakom ett traditionellt skal.
En särskild roll fick taket. I de tidiga skisserna fanns en idé hämtad från äldre skandinaviska träbyggnader: den utskjutande, skyddande gaveln, besläktad med det som brukar kallas backstugugavel, skvalptak eller gavelhuv. Formen översattes till ett samtida uttryck. Den blev inte en historisk rekonstruktion, utan ett generöst utsprång som ger fasaden djup, skugga och väderskydd.
Taket hjälper samtidigt till att ge den långa byggnaden riktning. Frontespisen, taksprången och den synliga konstruktionen bryter ner skalan och gör att huset får en tydligare kropp. Fasaden bearbetas med träpanel, knutar, foder och indelningar som ger variation utan att göra byggnaden dekorativ för dekorationens egen skull.
